Inlägget gjort

Rapport från en ambulanssjuksköterska – Varning för en STARK berättelse

I arbetet som ambulanssjuksköterska kommer jag och mina kollegor ofta i kontakt med personer som lider av olika typer av psykiska sjukdomar. Eftersom det handlar om relativt snabba möten och vi ofta saknar bakgrundskunskap om patienten kan det vara svårt att förstå vad som ligger bakom den akuta situation vi kallats till. Mitt jobb handlar om att försöka bilda mig en uppfattning om hur personens sjukvårdsbehov ser ut. Rör det sig om ett akut eller till och med livshotande tillstånd som kräver omedelbara insatser på plats eller ska vi försöka så snabbt som möjligt lasta och köra personen till sjukhuset för vård? När det gäller psykisk sjukdom handlar det ofta om det sistnämnda och det är psykakut som blir vår destination. Men i vissa fall är det lättare sagt än gjort. Patienten kanske inte vill följa med eller så finns det andra praktiska eller etiska utmaningar innan vi kan ge oss av. Jag tänkte berätta om just ett sådant fall, kopplat till ämnet bipolär sjukdom, som stannat kvar hos mig och som fått mig att förstå just hur allvarlig sjukdomen kan bli. (Berättelsen är ett hopplock av upplevelser från flera olika patientmöten och alla detaljer är utbytta).

Vi hörde dig redan när vi steg ut ur ambulansen. Du gormade och skrek så att rösten ekade mellan husen. Jag kunde inte höra vad du sa men det rådde ingen tvekan om att du var riktigt arg. Den oroliga grannen som hade ringt 112 mötte oss på gatan. Hon verkade lättad att se oss och berättade att hon bodde rakt över gatan från dig och hade hört dig de senaste nätterna. Som om du flyttade möbler och kanske snickrade. Vid ett tillfälle ett högt brak och resten av natten hög musik. Du hade hållit fler grannar vakna och när de tillsammans hade knackat på hade du bara mumlat något i dörrspringan och sedan försvunnit in i huset. Hon berättade att ingen av grannarna kände dig och att du höll dig för dig själv och inte brukade ha några besök. Hon träffade dig varje morgon på bussen men hade inte sett dig alls de senaste veckorna.

När vi gick fram till huset ökade ljudet av ditt gormande och väl utanför såg vi att ytterdörren stod på glänt. Vi kikade in och möttes av synen av ett hallgolv helt fullt av kläder och skor blandat med soppåsar och bråten. Lukten av otömd kattlåda slog emot mig. Jag hörde din röst från ett annat rum men kunde fortfarande inte höra vad du sa. Arg.

-”Hallå….?” Jag presenterade mig och min kollega och berättade att vi kommer från ambulansen. Du tystnade en stund och allt blev stilla. Sedan hörde vi ljudet av något som kastades i väggen och din röst som skrek att vi skulle försvinna. Det blev tyst igen så när som på ett gällt jamande. Jag och min kollega gick ut ur hallen och diskuterade tyst vad vi skulle göra. Vi var rädda att du skulle försöka skada oss eller dig själv och bestämde oss därför för att kontakta polisen för säkerhets skull. Under tiden vi väntade på förstärkningen kikade jag in hallen igen. Väggarna var helt täckta av text. Det såg ut som olika typer av bibelcitat skrivna med svart tuschpenna. Till och med i taket hade någon klottrat. Mängden utropstecken gjorde att även om jag inte kunde läsa exakt vad som stod förstod jag att det var gjort i affekt. Vi gick ut igen och väntade på poliserna som snabbt var på plats. Det var två erfarna poliser som kunde konstatera att de inte kände dig sedan tidigare. Vi förklarade läget och att vi ville göra en snabb fysisk undersökning för att sedan ta med dig till akuten. Medan vi väntade i hallen gick polismännen in i huset. Vi hörde dig protestera och sedan rösterna av poliserna som försökte lugna dig genom att förklara att de bara var där för att hjälpa. Du skrek tillbaka att de skulle försvinna annars skulle du ringa polisen. När du kom stormande ut i hallen med en liten katt i fast grepp under armen såg jag att du var i min egen ålder. Ögonen glödde av ilska och håret låg som klistrat mot huvudet av svett. Du hade skrivit med spritpennan över armarna och benen och du var helt naken. När du såg oss stannade du upp och stirrade ett ögonblick. Ansiktsuttrycket förändrades och sedan började du plötsligt gapskratta. Du pekade på mig och sa något ohörbart samtidigt som du gick rakt emot oss. Som om du skulle ge mig en stor kram. Den ena polismannen hann i fatt och haffade dig. Förklarade igen att vi var alla där för att hjälpa dig och att jag och min kollega skulle vilja undersöka dig. Jag försökte lägga en filt över dina axlar, för att skyla dig. Du kastade filten på golvet och måttade samtidigt ett slag mot polismannen som fick tag i din arm och tillsammans med sin kollega lugnt men bestämt satte dig i soffan.

En timme senare hade både jag, min kollega och poliserna (som nu blivit fyra), pratat mjukt, vädjat, förklarat, berättat, informerat och sagt till på skarpen utan att lyckats nå fram till dig. Du slog omkring dig när vi kom för nära och skrek och skrattade hysteriskt om vartannat. Med hjälp av poliserna hade vi ändå lyckas ta ett stick i fingret och på så sätt uteslutit lågt blodsocker som orsak till ditt tillstånd. Poliserna hade informerat dig om vad som nu kommer ske och till slut sedan helt sonika lyft upp dig och burit ut dig till ambulansen. Invirad i en filt, eftersom du vägrade klä på dig. Förgäves skrikandes som om du lyftes ut till flyktbilen av några kidnappare. Grannar kikade mellan buskar och tanter glodde bakom gardiner. 

I ambulansen på väg till sjukhuset satt du tyst och utan att möta min blick. Du hade lugnat ner dig något men händerna rörde sig oavbrutet över filten, som om du letade efter något du förlagt. Du verkade irriterad och samtidigt rädd. Samma uttryck av rädsla och frustration som jag ibland sett hos dementa patienter. Jag gjorde mina rutinundersökningar utan protester och skrev min journal under tiden vi i normal hastighet rullade mot sjukhuset. Med fyra poliser tätt bakom oss, beredda att ingripa vid minsta signal. Väl inne på sjukhuset mötte du inte min blick när jag sa hejdå. Du stirrade ner på dina händer och jag såg att du grät, som om du helt plötsligt förstått vad som just hänt.  

Jag inser att denna patient inte nödvändigtvis är representativ för alla med bipolär sjukdom och att hon, när våra vägar möttes, befann sig i ett kritiskt skede av sjukdomen. Av personalen på psykakut fick jag veta att hon hade haft sin diagnos i några år. Normalt sett hade hon tät kontakt med psykiatriska öppenvården men hon hade uteblivit från de senaste besöken. Förmodligen hade hon försämrats successivt under en period och till sist hamnat på en plats hon inte kunde ta sig ifrån utan hjälp.

Hade kvinnan i berättelsen haft tillgång till ett hjälpmedel som appen Dots Charge hade kanske hon, eller någon i hennes närhet, haft en chans att uppmärksamma att en manisk episod var på gång och åtgärder hade kunnat sättas in i tid. Vår förhoppning är att appen skall fungera som ett verktyg för att hjälpa individer må bättre på lång sikt och ge bättre underlag för diagnosticering och behandling. Dessutom ger (den avidentifierade) informationen från en grupp användare möjligheter att dra slutsatser som kan användas i forskning, för att förbättra vården för alla.

Inlägget gjort

Kunskap om din sjukdom

Ger kunskap dig förmågan att se runt hörn?

Nja, riktigt så enkelt är det inte men det ligger mycket i det.  Kunskap om sitt mående eller sjukdom underlättar stort för ett bättre mående. Genom den förståelse man får är det lättare att hantera vardagen, bättre möten med vården  för bra samtal med vårdgivare.  Det är lättare att prata med närstående och tillsammans underlätta livet tillsammans.  Det finns symtom och sjukdomsförlopp för sjukdomar och genom att känna till dom och att upptäcke tecken i tid är det lättare att undvika försämringar.  Kunskapen om sjukdomen och sjukdomsförloppet gör att det är möjligt att med större sannolikhet se in i framtiden och vad som finns runt nästa hörn. Att kunna få hjälp att välja en bättre väg. 

Läkemedelsboken är en utmärkt källa som vi rekommenderar.  Läs gärna om just dina besvär och uppmuntra även närstående att läsa i den.

Kombinera kunskap ovan med dina upplevda symptom ( T ex med Dots Charge®) och du är bra rustad för ett bättre mående.

p.s Det finns ett utryck för personer med bra kunskap om sin sjukdom. Det kallas spetspatienter Det har visat sig att spetspatienter upplever sig få bättre vård och mår bättre. 

Inlägget gjort

Är det en skillnad mellan sorg och depression?

Med affektiva sjukdomar som t ex bipolär sjukdom är depression ett vanligt förekommande tillstånd. Det finns skillnader mellan nedstämdhet i allmänhet som t ex vid en skilsmässa som kan vara sorg och depression. Men vad är skillnaden på  sorg och depression.? För att kunna förstå och få bra hjälp är det klokt att lära sig lite mer.

Filmen nedan är en föreläsning på Hjärndagen av specialistläkaren Lars Häggström som redogör för det på ett bra sätt..

 

 

Inlägget gjort

Janne Tikkanen – som bipolär och vårdgivare

Janne Tikkanen är en person med stora kunskaper och insikter kring bipolär sjukdom. Han har egna erfarenheter som drabbad och han har stora kunskaper att med att hjälpa andra genom vården i hans arbete inom vuxenpsykiatrin. 

Jannes berättelse är en berättelse om vägen till ett bättre liv.

 

Vikten av kunskap om sin bipolära sjukdom.

För cirka 15 år sedan insjuknande jag i bipolär typ 1 sjukdom. Att bli diagnosticerad med allvarlig och livslång psykisk sjukdom var traumatiskt för mig. Jag var övertygad om att mitt liv var kört, och min självbild gick från att ha varit relativt positiv till en bild av att vara endast och enbart sjuk, galen, värdelös och dysfunktionell. Min identitet gick i spillror. Alla mina ambitioner och drömmar likaså.

Idag är jag anställd som mentor på en högspecialiserad vuxenpsykiatrimottagning för personer med en bipolär sjukdom. Jag har idag privilegiet att få använda mina svåra erfarenheter av att drabbas av och leva med en bipolär sjukdom. Idag kan jag använda allt lidande och mörker till att stötta andra personer som har en bipolär sjukdom att ta kontroll över sin sjukdom och makt över sitt liv och sin framtid.

En grundläggande och central del i att ta kontroll över sin bipolära sjukdom är att lära sig så mycket man kan om den. Vilka är mina tidiga tecken på en bipolär episod? Vad brukar trigga igång mina svängningar i stämningsläget? Detta är ett par av de viktigaste frågorna att ha kunskap om.

”Hjälp till självhjälp”, är mottot på mottagningen jag arbetar på. Jag skulle vilja säga att det även skulle kunna vara ”DotsCharge´s” motto. Deras digitala stämningsdagbok är ett utmärkt hjälpmedel för att börja se mönster i sin vardag och sitt liv som kan vara antingen riskfaktorer eller skyddsfaktorer för bipolära episoder. Att göra de så viktiga insikterna om vad som gör att jag insjuknar i episoder, så att man till nästa gång kan ”göra om, göra rätt.”

Mitt liv gick från kaos till ordning, hopplöshet till meningsfullhet, maktlöshet till egenmakt, när jag började att lära mig mer om min bipolära sjukdom.

DotsCharge är ett enkelt och effektivt sätt att skaffa sig större och djupare kunskaper om både sin bipolära sjukdom och sig själv. De insikter man gör under tiden man använder den digitala stämningsdagboken är ovärderliga; hur mäter man värdet av att kunna leva ett meningsfullt och givande liv, trots en allvarlig och livslång psykisk sjukdom?

Janne Tikkanen, mentor på Vuxenpsykiatrimottagningen Bipolär, Malmö. 2018-09-05.

Inlägget gjort

Intervju med Göran Källmark

Vad är Dots Charge®?

Dots Charge® är en ny modern och intelligent stämningsdagbok för personer med bipolär sjukdom och andra affektiva utmaningar som t ex depressioner och PMS

Vad ligger bakom Dots Charge®?

Dots Charge® är framtagen baserad på egna erfarenheter bland personaler. Bipolär sjukdom finns även i min närhet och jag har på när håll sett vilka utmaningar och behov som finns. Utmaningar för den drabbade, närstående, i mötet med vården och avsaknad av underlag till forskning kring affektiva tillstånd. Att använda moderna verktyg för att snabbt, enkelt, långsiktig i ett strukturerat är nödvändigt. Det satt i samverkan med närstående, vård samt forskning är stora och mycket viktiga behov som behövs för att hjälpa på bästa sätt.

Hur har ni gått tillväga?

Vi började med våra egna behov, gjorde en undersökning för att stämma av intresset och vilken funktionalitet som efterfrågas. Vi utvecklade sedan produkten i samverkan med patienter, närstående, vårdgivare samt forskning. För att säkerställa att en god koppling till vårdgivare använder oss av samma typ av skattningsskalor som vården använder. Att gör det enkelt att använda är det viktigaste för se till att man orkar använda appen över lång tid. Vikten av att under en lång registrera symtomen – föra stämningsdagbok  över sitt mående är avgörande för ett bättre mående.

Vad innehåller Dots Charge® och hur använder man den?

Dots Charge® består av 2 delar. Dels är det en app, dels en hemsida. I appen registrerar du snabbt och enkelt via ett par gester dina symtom. Detta kan du göra när du vill, var du vill och hur ofta du vill. Det tar ca 10-15 sekunder. Dots Charge® hjälper dig också att automatiskt att in data för att sätta ditt mående i ett sammanhang. Det är t ex tid, plats, väder. Vi analyserat och visualiserar ditt mående för att användaren skall få bra insikter, ge ett bra underlag till vården för att bättre diagnostisera och erbjuda relevanta behandlingar. Dessutom bidrar de insamlade uppgifter anonymt till forskningen för att utveckla bättre diagnosmetoder och behandlingar. Med Dots Charge® kan du låta dina närstående dokumentera hur dom uppfattar att du mår och ni kan tillsammans analysera måendet. Det är vanligt att närstående ser förändringar tidigare än den drabbade själv. Hen kan således vara delaktig och hjälpa till med att vara förebyggande och få en förstående som hjälper den närstående och sig själv , vilket är önskvärt. Som närstående vill man hjälpa till och man vill kunna hantera t ex familjen. Genom att förstå mönster och tecken i måendet förbättras förutsättningar för ett bättre liv.

Varför kostar Dots Charge® och varför en prenumeration?

Vi är angelägna om att kunna erbjuda Dots Charge® över en lång tid och säkerställa att utvecklingen fortsätter utifrån behoven som ni ger uttryck för. Vi värnar om att vara helt fria från reklam, att inte stå under inflytande av externa parter eller sponsorer. Vi säkerställer att dina uppgifter är skyddade. Prenumerationen möjliggör bl a att vi du kan pausa, eller avsluta när du vill utan extra kostnader. Det gör att det inte kostar mycket att börja använda Dots Charge®. Vi kan då också se hur hur användarmönstret ser ut och göra relevanta justeringar för ett långsiktig och värdefull användande.

Hur ser den tekniska lösningen ut?

Du använder valfria smartphones eller surfplattor, du kan använda flera samtidigt för att dokumentera ditt mående. Informationen lagras säkert i molnet och åtkomst finns även via webben för analys och för att hantera ditt konto. Det är bara du som kan komma åt din data och ge ett medgivande till närstående, vården för att samverka med dig. Vården kan bara läsa din information. Data till forskningen är helt anonymiserad och kan inte på något sätt spåras till dig.

Hur ser framtiden ut?

Vi arbetar kontinuerligt med att att utveckla Dots Charge® i sin helhet för att ser till att den möter upp de behov som finns. Det är ni som användare som vet vad som gör att att Dots Charge® är så värdefull som möjligt för er.

Vad önskar du dig för fortsättningen?

Att utsatta får ett bättre, mer balanserat liv. Där diagnos och behandlingar är mer verksamma. Att tiden att bli diagnostisera sjunker från i genomsnitt 11 år. Att antalet feldiagnoser sjunker. I dag är det genomsnitt 3 feldiagnoser. Att suicidal-risken går ner. I dag har bipolära en 20% förhöjd risk till självmord. Att vi bieffekterna av mediciner minskar. Kort och gott ett bättre liv för de drabbade oavsett om det är den sjuke, närstående, barn. Det är tillsammans vi hjälper varandra.

Prova gärna. 30 dagar gratis. Ladda ner från där appar finns.

Göran Källmark, VD

Dots Solutions AB